Den senaste finanskrisen har mycket gemensamt med domino. Banker och finansinstitut, till synes stabila och utan relation till varandra, drogs hastigt med i en illavarslande kedjereaktion som riskerade att få stor påverkan på såväl individer som hela samhällen. Denna dominoeffekt, att en välter alla, kallas mer akademiskt för systematisk risk. Nu funderar den globala finansmarknaden och dess myndigheter på hur man ska kunna hantera och förebygga den systematiska risken framöver. Det krävs dock gemensamma insatser och initiativ som spänner över hela sektorn och alla dess aktörer.
Från myndigheternas sida brukar hot om reglering och lagstiftning få en marknad att lösa sina problem själva. När det gäller förebyggandet och hanteringen av systematisk risk inom den finansiella sfären har det skramlats med diverse legislatur. Marknaden verkar dock inte kunna enas. Skälen till detta är säkert många, men lite illavarslande är att ett av dessa skäl kan vara att många återigen tjänar stora pengar på det rådande systemet, vilket inte motiverar till en upprensning och en riskminimering.
Många är dock eniga om vad som krävs. EU har bland annat skapat något som kallas ESRB eller European Systemic Risk Board. ESRB ska leta efter systematisk risk, sådant som kan leda till finansbubblor eller andra risker på marknaden. En förutsättning för att detta initiativ ska kunna fungera är dock att hela finansmarknaden ingår och att data från hela den globala finansmarknaden finns tillgänglig. Hittills har detta sett ut att vara en omöjlig uppgift.
Vi ska emellertid inte misströsta. Man tycks ha glömt att man faktiskt har stått inför ett liknande problem förut gällande risk och bristen på information, men då gällde det den internationella valutahandeln. Lösningen blev gemensam och marknaden enades om CLS; Continuous Linked Settlement, som sedan 2002 avvecklar ungefär 95% av all världens valutahandel.
Finansmarknaden skulle kunna göra samma resa igen och sätta upp en gemensamägd organisation som samlar in all finansrelaterad data och gör den tillgänglig för analys av de organisationer och myndigheter som behöver den.
Inför ett stort hot kom man överens om att lösa det gemensamt. Det kanske går att göra igen?
Vid årsskiftet 2008-2009 fanns det ungefär 372 miljoner sedlar i Sverige till ett värde av 106,3 miljarder kronor. I den senaste finanskrisen försvann enorma summor pengar. Men, det var inte sedlarna som gick förlorade.
Jag heter Per Westin och jag har arbetet på IBM i 10 år, både i Sverige och internationellt. Här på ensmartareplanet.se kommer jag att blogga om bank- och finansmarknaden i Sverige och dess relation med omvärlden.
Prenumerera på hela bloggen